I will always be your soldier.
En vän.
Jag har en vän som är på andra sidan jordklotet.
Vi höll varandras händer genom svåra tider och lyckliga tider.
Vi delade hemligheter och skrattade så vi kiknade.
Små ord eller gester som bara vi förstod.
Första gången vi träffades var på dagis, hon var ny och jag var jag.
Hon ringde upp mig dagen efter julafton ,nästan alldeles för tidigt.
Och berättade ivrigt om att hon hade fått en babyborn och frågade om jag ville komma och leka.
Allt med den dagen var speciellt , hur deras mat smakade , hur trägolven klickade.
Och hur vi busade uppe på vinden.
När mellanstadie tiden kom var vi två vingklippta änglar, sårade men starka tillsammans.
Vi hade varandra när allting annat verkade falla isär. Det var vi mot världen.
Hon var min enda vän ett tag,men än idag tycker jag att det är bättre att ha få riktiga vänner än 100 ytliga.
När jag tänker på allt tokigt vi gjort ihop vill jag bara skratta rakt ut, men också fylls mina ögon av tårar.
Hon är så långt borta, Och jag vet inte ens om hon vet hur mycket jag saknar henne.
Vi har alltså lekt med dockor,tjyvrökt bakom gympasalen , fantiserat om killar, gått på disco.
Haft den första fyllan ihop, bråkat , handlat kläder, varit punkare,buddister,hållt på med wicca, sminkat oss för mycket, klätt ut oss, stannat uppe över ett dygn, kollat på alldeles för många filmer, spelat in filmer. Lyssnat på kent så det blödit ut öronen, Gått på winnerbäck och blivit förtrollade.Åkt bussar, gjort narr av människor.
När jag tänker på henne och mig så hade vi en vänskap fylld av skratt och förståelse. Hon förstod mig bättre än någon annan. Även om vi kanske inte fungerade exakt likadant.
Ingen någonsin kan fylla den platsen som hon har i mitt hjärta, ingen någonsin.
Jag saknar dig, jag saknar dig , jag saknar dig.
L, Du är speciell. För mig.Alltid.
Thirteen years old, lipstick and boys
I never knew how lucky I was to have you
The great teenage depression our domestic civil war
And I think back you were the one to pull me through
Yeah what it comes down to is you are the one who truly understands
Wherever you go I hope that you know that I'm at your command
Jag har en vän som är på andra sidan jordklotet.
Vi höll varandras händer genom svåra tider och lyckliga tider.
Vi delade hemligheter och skrattade så vi kiknade.
Små ord eller gester som bara vi förstod.
Första gången vi träffades var på dagis, hon var ny och jag var jag.
Hon ringde upp mig dagen efter julafton ,nästan alldeles för tidigt.
Och berättade ivrigt om att hon hade fått en babyborn och frågade om jag ville komma och leka.
Allt med den dagen var speciellt , hur deras mat smakade , hur trägolven klickade.
Och hur vi busade uppe på vinden.
När mellanstadie tiden kom var vi två vingklippta änglar, sårade men starka tillsammans.
Vi hade varandra när allting annat verkade falla isär. Det var vi mot världen.
Hon var min enda vän ett tag,men än idag tycker jag att det är bättre att ha få riktiga vänner än 100 ytliga.
När jag tänker på allt tokigt vi gjort ihop vill jag bara skratta rakt ut, men också fylls mina ögon av tårar.
Hon är så långt borta, Och jag vet inte ens om hon vet hur mycket jag saknar henne.
Vi har alltså lekt med dockor,tjyvrökt bakom gympasalen , fantiserat om killar, gått på disco.
Haft den första fyllan ihop, bråkat , handlat kläder, varit punkare,buddister,hållt på med wicca, sminkat oss för mycket, klätt ut oss, stannat uppe över ett dygn, kollat på alldeles för många filmer, spelat in filmer. Lyssnat på kent så det blödit ut öronen, Gått på winnerbäck och blivit förtrollade.Åkt bussar, gjort narr av människor.
När jag tänker på henne och mig så hade vi en vänskap fylld av skratt och förståelse. Hon förstod mig bättre än någon annan. Även om vi kanske inte fungerade exakt likadant.
Ingen någonsin kan fylla den platsen som hon har i mitt hjärta, ingen någonsin.
Jag saknar dig, jag saknar dig , jag saknar dig.
L, Du är speciell. För mig.Alltid.
Thirteen years old, lipstick and boys
I never knew how lucky I was to have you
The great teenage depression our domestic civil war
And I think back you were the one to pull me through
Yeah what it comes down to is you are the one who truly understands
Wherever you go I hope that you know that I'm at your command
Kommentarer
Trackback
