enbartord

Eftersom att ingen vet vem jag är,
Så kan jag berätta något jätte jätte hemligt.
I mars -11 genom gick jag en abort.
Som jag ångrar något så fruktansvärt,det kanske var rätt just då.
M hade inget jobb just då , jag var inte klar med studier etc.
Paniken välde över mig ; Klarar vi det här? Är vårat förhållande tillräckligt starkt?
Allting bara snurrade, och efteråt levde jag i mörker bra många månader.
Idag kan jag andas igen, inte vilja gråta varje gång jag ser en barnvagn,gravid eller en bebis.
En abort bör tänkas över , och inte göras när man är som högast på hormoner.
Det som får mig att må lite lite bättre ; är att vi nu har bestämt att blir det så blir det.
Så var det inte sist . Och M och Jag har kommit varandra mycket mycket närmare sen efter aborten.
Att han har stått ut? Jag antar att det är det som kallas kärlek.