enbartord

Saker man inte får skriva om.
Ibland bubblar saker upp från det undermedvetna , som egentligen kanske är medvetenhet, fast man pressar ner det så djupt för att man helt enkelt inte vill kännas vid att det överhuvudtaget har hänt.
Som det står här under någonstands så var jag överviktig när jag var yngre det är egentligen en helt annan story, men hit hör det att jag vart smal och accepterad när jag var cirka 14. Jag gick ifrån att vara den feta tjejen som satt på golvet, medans tjejkompisarna hånglade med killar i sängen - ingen såg mig. Jag var den tjocka, den roliga, vännen. 3 hjulet kanske man ska säga?
Detta i sin tur resulterade i att jag hade extremt låg självkänsla - sådär låg att man skäms för att man finns.
Till att jag vart smal och i andras ögon snygg och helt plötsligt såg killar mig.
Under denna tiden genomgick min mamma cancer och att jag var vilsen var väl bara förnamnet.
Och där någonstands trode jag att någon skulle älska mig bara jag hade sex med dom.
Det var inte så..

Jag minns han jag förlorade min oskuld med, han var alldeles för många år gammal.
Jag var nyss fyllda 14, jag minns att han trode att jag hade gjort det förrut och jag vågade aldrig säga någonting annat. Jag vart kär , och han utnyttjade det varje gång han var full. Jag var för blåögd för att förstå.
I den här fasen i mina tonår drack jag - okontrollerat, sådär att man fick obehagliga luckor.
Att man vimsade runt utan att veta vart fan man var.
Idag skulle jag aldrig dricka på det viset, idag inser jag hur livsfarligt det är att vara ensam och tokfull.
Överhuvudtaget att dricka när man är 14? Vad tänke jag på?

Hur jag slutade träffa honom, minns jag ärligt talat inte idag.
Jag minns bara att jag  kände mig dum som inte förstod bättre.

Efter detta började jag träffa en annan kille i min ålder, vi träffades, såg på film, pussades inför min familj, och hade sex - sen började han skicka photoshopade bilder där det stog att jag var en fjortis, och massa andra elaka saker. Återigen lurad,blåst,dum,naiv.

Det värsta som hände - eller egentligen två saker som hände när jag gick i högstadiet, jag tror båda sakerna hände när jag gick i åttan. Allting verkade hända mellan 14-16 allt dåligt.

Jag fick åka in till stan en kväll , med en äldre kompis , det var rix fm festival.
Jag drack för fort,för mycket, hon var också för full för att bry sig om mig.
En kille kommer fram , vi hånglar, det var inte mycket mer med det.
Hon försvinner och jag har INGENSTANDS att ta vägen.
Han tjatar att jag ska följa med honom.. Och jag ringer och ringer men får inte tag på nån.
En bussresa som jag knappt minns, ångest i hela kroppen , kan inte gå , knappt stå.
Han bjuder på sprit, och sen har han sex med mig. Jag minns än idag att han kallade mig för ett helt annat namn, och tvingar mig att testa hans fd flickväns förlovningsring. Jag förstod ingenting , jag var så full att jag bara ville gråta rakt ut.

På nått vis kom jag hem? fråga mig inte hur.
Jag ville inte gå upp ur sängen , kände mig så oerhört smutsig.
Två tjejer såg detta, och hela skolan visste om det.
Han ringde mig och jag hotade honom ,att om han inte ljög,skulle mina bröder slå ihjäl honom.
Det funkade, han dök upp vid min skola. Jag frös till IS. Har aldrig någonsin varit så kall i kroppen.
Han fejkade ett utbrott om att vi inte hade haft sex med varandra, kastade sin telefon i backen.
Och efter det pratade ingen mer om det. Och än idag förnekar jag att det överhuvudtaget ens har hänt.
Jag vill inte minnas helt enkelt.

Den andra upplevelsen vet jag knappt hur det kom sig, vad jag gjorde den kvällen.
Det är väl lika så - förträngt.
Och full, så dumt full , så sårbar, så ensam.
Det jag minns (idag) är enbart att det är iskallt ute, han tvingar sig in i mig på en parkbänk,när en av hans killkompisar ser på , och jag kommer bara ihåg att jag säger ; Jag vill inte, jag vill inte.
Vaknar upp dagen efter utan ett minne av vad som hände kvällen innan.

Kommer in på msn och en dåvarande killkompis kom in på msn och frågade om jag hade kul kvällen innan, och börja nämna ordet parkbänk. Jag förstod ingenting alls, sen slog det mig.
Och jag skulle aldrig kunna gå till skolan igen.
Visst jag gick dit, men ingen trode på att jag faktiskt inte velat.
Bara en vän som stog bakom mig, tills alla fick reda på hur det faktiskt låg till.
Jag minns att en nära vän skällde ut honom - och att han efter det höll käften.
Jag vet inte om han bad mig om ursäkt.
Jag vet inte ens vad det klassas som?
Jag vet bara att jag kände mig smutsig ... så oerhört smutsig.

Och jag önskar att någon bara hade pratat med mig,
Tröstat mig, funnits till för mig, pratat om kärlek och sex.
Skulle själv önska att jag kunde gå till 14 åriga mig - krama om mig och säga att allt kommer bli bra.
Kanske ge mig själv en rejäl tankeställare.

Jag var alltså 14 år, när jag fyllde 15 träffade jag min första kärlek.