enbartord

Han och jag hade någonting speciellt, nånting som man kanske bara stöter på en gång i livet.
Han var ingen särskilld till en början men efter ett tag fick han allt i mig att reagera.
Han fick små ögonblick att bli något speciellt,som jag aldrig ville glömma bort.
Han sa ord som jag ville spara i en liten burk.
Vid den tidpunkten skulle jag kunna ha gjort vad som helst för honom.
Våran resa har varit allt ifrån väldigt nära till långt ifrån.
Man kanske skulle kunna säga att vi har svårt att vara ifrån varandra.
Vi hade en chans ; han och jag kunde blivit vi.
Det hände aldrig ; Han skulle kunna förstört mig, för jag har aldrig känt så för någon.
Han försökte, Jag försökte. Livet kom mellan oss.
Idag har han ett barn, är förlovad.
Jag är sambo.
Det märkligaste av allt är att det alltid känns speciellt i hjärtat när jag ser honom.
Jag undrar när det ska gå över?
Ibland tror jag man får acceptera att en person kan kännas så, men bara för det är man inte rätt för varandra.
Han har många fina sidor och många mindre fina sidor.
Kanske var han kärlek , kanske var han bilden av vad jag trode kärlek var.
Men jag sparar alla ögonblick i hjärtat.